Mjölkallergi

Mjölkallergi heter egentligen komjölksproteinallergi men kallas också komjölksallergi eller helt enkelt mjölkallergi. Till skillnad från laktosintolerans, då kroppen saknar enzymet laktas som bryter ner laktos, är det vid mjölkallergi proteinerna i mjölken som framkallar en reaktion. Det är en ovanlig allergi, men är något vanligare hos barn: mellan 0,1 och 0,2 procent av Sveriges vuxna befolkning beräknas ha mjölkallergi, medan mellan 0,5 och 2,5 procent av barnen har det. Det stora spannet bland barnen beror på att det är mer eller mindre vanligt i olika åldrar. Allergin uppstår oftast redan när barnet är under ett år gammalt, vilket brukar sammanfalla med den period då barnet börjar inta mjölkprodukter. För de allra flesta växer allergin bort när man är mellan 2 och 4 år gammal, men vissa har kvar allergin även i vuxen ålder.

Mjölkallergi har många symptom som liknar laktosintolerans, till exempel magont och diarré. Vissa andra symptom är dock indikatorer på att det handlar om allergi snarare än intolerans, som nässelutslag eller eksem på huden, kräkningar, blodig avföring (vilket beror på att slemhinnan i tjocktarmen har blivit irriterad) och att barnet inte går upp i vikt. Om man misstänker att ens barn har mjölkallergi bör man söka vård, och behandla genom att helt utesluta alla mjölkprodukter ur barnets kost. Det kan vara svårt att göra detta på egen hand, eftersom många produkter som man som lekman inte kategoriserar som mjölkprodukter kan innehålla komjölksprotein, som leverpastej och korv. Därför bör man ta hjälp av en dietist för att ta fram en kostplan som är helt mjölkfri.

Hur känslig man är varierar från person till person. Vissa är så tåliga att de kan äta en liten mängd mjölkprotein utan att få någon reaktion, medan andra är så känsliga att de har kontaktallergi, vilket innebär att det räcker att de kommer i kontakt med ångorna från mjölk som kokas för att få en allergisk reaktion. Vissa barn kan få häftiga allergiska reaktioner som kan leda till svårigheter att andas, häftiga kräkningar och plötslig matthet. I dessa fall bör man som förälder ringa 112.

För att diagnostisera om ett barn har komjölksallergi använder man sig ofta av eliminering, det vill säga att utesluta mjölk ur barnets kost för att se om han eller hon blir bättre. Efter att barnet slutat äta mjölk kan proteinerna finnas kvar i kroppen i några dagar, men sedan bör man märka en förbättring om det skulle vara så att barnet är allergiskt. Inom två till fyra veckor bör man kunna säga med säkerhet om det rör sig om mjölkallergi eller inte.